ceciliasspace

Jag vill att du skall vara lika levande som denna bilden. Men du gav mig och familjen många minnen att leva med! Tack!


Idag åkte jag och D till Horred. Jag behövde göra ett sista farväl till min älskade hund. :'( Vill fortfarande inte tro på att han faktiskt är död. Mitt hjärta spicker snart av saknad till dig min hund. Usch ingen ingen kan förstå hur mycket man sakanr sin hund om man inte varit med om det. Jag bara gråter. I natt satt jag uppe till halv 2 och skrek! Gråten kommer stötvis.

Men jag fick iallafall sagt hejdå till min älskade vän. Han låg där uppe i uthuset. Jag visste inte riktigt vad som väntade när jag gick upp dit. Magen knöt sig. Öppnade dörren och när jag såg han ligga där blev jag helt stel, visste inte hur jag skulle reagera. Där låg han alldeles still på sin älskade madrass med den gula filten med svarta hundtassar på. Han låg så still. Jag ville verkligen inte tro det. :'( Att han var DÖD! Sedan gick chocken över till gråt och jag kunde sätta mig jämte honom. Visste inte om jag skulle våga röra vid honom. Hur skulle han kännas? Mamma sa till mig att tänka på att han var kall. Men det var inte det jag regerade över. Utan mer att han var så mjuk precis som jag komit ihåg honom. Men jag ville bara klappa mjukt på han. Ville inte känna att han var stel. Många tankar strömmade runt. Varför lämnade du oss? Vad hände? Led du? Min älskade hund. Jag vill ju inte att du skall vara död? Du var ju bara 6 år. Du hade ju så många år kvar att leva! Pappa kom upp och tröstade mig sedan pussade jag dig hejdå och då tror jag att din själ flög upp till hund himlen. Jag tror att du hade väntat på mig! Förlåt för att jag inte fanns där när du tog ditt sista andetag. Jag hade så gärna velat vara där. Men du dog i pappas famn och inte ensam och det hjälper mig i sorgen. Men jag tror också att du vill att vi skall glädje oss med minnerna vi har från dig och inte vara för ledsna. Men det är så svårt. Vill sitta vid din kropp igen. Klappa på dig och bara gråta. Men jag hoppas du vet att jag älskar dig och kommer alltid att göra. Jag skall tända ljus för dig varje kväll när jag och D ligger i sängen och kollar på film. Allt för att hedra världens bästa hund. Ja det var du Stumpen. Snälla, kom tillbaka till oss. Vi alla saknar dig så mycket! Nu orkar jag itne skriva mer. Men jag älskar dig OTROLIGT mycket Stumpen! Varför lämnade du oss?

Nu gott folk ska jag inte störa er mer. Men jag tror att de flesta dagarna framöver kommer bestå av att bearbeta sorgen av Stumpen och bloggen kommer bli ett bra ställe att skriva av sig på! Tack alla!