ceciliasspace

Ja kvällarna är extremt jobbiga. Det enda jag tänker på är min älskade hund. Min Stump. Att han inte finns längre är enormt tungt. Han skall ju alltid finnas hos oss. Han skulle ju inte dö än. INTE ÄN :'( Igår jobbade jag på Panduro första riktiga dagen. Och jag trivs än sålänge jätte bra. Pappa kom och hälsade på mig efter att han lämnat in Stumpen på kremeringen. Usch var jobbigt att veta. Att man skulle behöva lägga han i dubbla plast påsar. Men pappa hade svept in honom i en mysig filt. Så han inte skall behöva ligga så. Var kämpigt att gå tillbaka till jobbet efter besöket från pappa. Alla tankar gick till att Stumpen skulle läggas i en ugn! Ne usch men nu får hans kropp frid. Han finns ju hos oss föralltid. Han mår bra nu! Springer på de gröna ängarna. Hoppas alla andra hundar tar han om dig stumpen! Du är ju världens finaste och bästa hund!

Idag hämtade jag hans urna. Och det var ritkigt jobbigt. Darrade hela vägen dit. Höll mig när jag hämtade honom men i bilen sprack det! Satt med urnan i knät och bara grät. Satt på parkeringen i 30 minuter! Usch! Men nu finns han hos oss igen. Men det var tungt att hämta sin hund i form av aska! Han skulle ju vara levande. Jag vill ju att han skall vara hemma hos mamma och pappa springa, äta gnälla som han var bäst på! Men han älskade oss och vi älskade honom! Tack Stumpen för tiden vi fick med dig! Nu skall vi börja bearbeta fast jag har gråten i halsen hela tiden. Men jag tänker på dig Stumpen hoppas du tänker på mig och familjen med. För vi saknar dig så mycket!!

Kramar och pussar din matte Cecilia








Du finns hos oss Stumpen. Nu tänder vi ljus för dig! Älskar någonsin att jag kommer glömma dig! Du ska få en perfekt plats när våren kommer!